1Då talte den Aldrahögste, den store och ende Helige. Och skickade Arsayalalyur till Lamechs son.
2Sägande: Säg till honom i mitt namn: dölj dig! Derefter underrätta honom om den verldens förstörelse, som snart skall inträffa; ty hela jorden skall förgås; en syndaflods vatten skall strömma öfver hela jorden, och allt lefvande, som finnes på den, skall omkomma.
3Och lär honom nu, huru han skall undkomma, och huru hans säd skall qvarblifva på hela jorden.
4Återigen sade Herren till Raphael: bind Azayel till händer och fötter; kasta honom i mörkret, öppna den ödemark, som är i Dudael, och kasta honom dit.
5Kasta på honom rullande skarpa stenar, och betäck honom med mörker. Der skall han förblifva i evighet; betäck hans ansigte, att han ej må få se ljuset.
6Och på den stora domens dag låt honom kastas i elden.
7Upplifva jorden, som änglarne hafva förderfvat, och förkunna lif åt den, att jag skall åter upplifva den. Icke skola alla menniskornas söner förgås genom de dolda konster, som väktarne nyttjat till att förstöra och hvari de hafva undervisat sin afföda.
8Hela jorden har blifvit förderfvad genom verkningarne af Azazyels lära. Tillskrif honom derföre hela brottet.
9Åt Gabriel sade Herren äfven: Gå till de bedragne, de ogudaktige och till änglarnes oäkta barn, och förgör dessa barn, väktarnes afföda. Haf dem fram och uppreta dem den ene emot den andre. Låt dem förgås genom ömsesidigt mördande; ty dagarnes längd skall icke blifva deras.
10De skola alla bönfalla hos dig; men deras fäder skola ej få sina önskningar uppfyllda i afseende på dem; ty de skola hoppas ett evigt lif och att hvardera af dem må lefva i femhundrade år.
11Till Michael sade likaledes Herren: Gå och förkunna för Samyaza hans brott och för de öfrige, som äro med honom, hvilka hafva haft umgänge med qvinnor, för att blifva besmittade med all deras orenhet.
12Och då alla deras söner skola blifva slagne, och de få se sina älskade förgås, bind dem då för sjuttio slägten ned under jorden till domens och förstörelsens dag, till dess domen, hvars verkan skall räcka i evighet, blifver fullbordad.
13Då skola de blifva bortförda i eldens och plågornas djupaste afgrunder, och de skola instängas i fängelse för evighet.
14Genast efter detta skall han tillika med dem brinna och förgås. De skola vara inneslutna, tilldess många slägter förgåtts.
15Förstör alla själar, som äro begifna på otukt, och all väktarnes afföda; de hafva grymt regerat öfver menniskoslägtet.
16Låt hvarje förtryckare utplånas af jordens yta. Låt alla onda verk förstöras. Låt rättfärdighetens och redlighetens planta synas och dess frukt blifva en välsignelse. Rättfärdigheten och redligheten skola för evigt planteras med fröjd.
17Och då skola alla de heliga gifva tacksägelser och lefva, till dess de hafva aflat ett tusende barn, under det hela deras ungdomstid och deras Sabbater skola uppfyllas med frid.
18I dessa dagar skall jorden blifva odlad i rättfärdighet. Den skall öfverallt blifva planterad med träd och uppfylld med välsignelse;
19hvarje glädjens träd skall planteras derpå. På den skall vinträdet planteras; och det vinträd, som derpå planteras, skall bära frukter till öfverflöd; hvarje frö som sås derpå skall för ett mått frambringa ett tusende, och ett mått oliver skall frambringa tio prässar olja.
20Rensa jorden från allt förtryck, all orättvisa, alla brott och ogudaktighet och från all den besmittelse, som är begången på den. Utplåna dem från jorden.
21Då skola alla menniskors barn blifva rättfärdiga och alla folkslag skola bevisa mig gudomlig heder och välsigna mig. Alla skola tillbedja mig.
22Jorden skall blifva renad från allt förderf, från hvarje brott, från allt straff och från allt lidande; och ej mer skall jag skicka en syndaflod på den från slägte till slägte i evighet.